Nyare artiklar - Sorsele Poesisällskap

Go to content

Nyare artiklar

Skrivet
Konst och poesi, artikel av Carina Bergström
På Rankbäcken ett par kilometrar från tätorten Sorsele ligger Lars Matsongården. Där bor Carin, änka till konstnären Lars Matson. Carin är medlem i Sorsele poesissällskap och när vi började planera en workshop med konst som inspiration bjöd hon in oss till konstnärsgården. Vi tackade ja direkt. Vilka dikter skulle inte Lars Matsons konst kunna inspirera till? Juli kunde vara en bra månad enades vi om. Nu blev det uppskjutet till 16 september på grund av, och tack vare, att sonen Lligo Matson, själv konstnär, gärna ville vara med i vår skapandeprocess. Nog kunde vi vänta, och vi blev inte besvikna.

Vi var tolv poeter som förväntansfullt steg in i konstnärhemmet där Lligo tog emot med två riggade stafflier. Efter en stunds intressanta diskussioner om skapandeprocesser och hur vi erfar vårt skapande så började diktuppläsningarna. Koncentrationen var stor och det var fantastiskt spännande att lyssna till orden och samtidigt se vad som växte fram på pappret.

Dikterna och Lligos konstnärliga gestaltning gav upphov till fantastiska samtal. Hur upplevde vi dikten? Hur talade bilden till oss? Samspelet? Sist men inte minst var förstås frågan hur poeten kände inför bilden, och hur Lligo själv känt inför dikten. Ofta var samstämmighet stor.

Parallellt med diktläsning och skissandet, hände saker på det andra staffliet. Här jobbade Lligo med en akvarell. Det var ingen linjär målning, utan färger och former fick ta sig de uttryck som för ögonblicket kändes rätt. Deltagarna satt med papper och penna och lät sig inspireras. En akvarell ska ju vila lite och torka så man kan lägga på nya lager, och under tiden det skedde så lästes nästa dikt vilken gestaltades av den dansande och snabbskissande Lligo.

Vi hann med en liten fikapaus där vi mumsade i oss Carins hembakade bullar, men sedan fortsatte processen. Dikt, skiss, akvarellmålning, skrivande, diskussioner. Oj, vad vi jobbade, eftermiddagen gick alldeles för fort. Som avslutning läste vi upp de dikter eller diktskisser som akvarellen inspirerats till. När det var slut ville ingen gå hem, utom möjligen Lligo som skulle köra ner till Umeå. Innan vi skiljdes åt enades vi om att fortsätta detta samarbete, om inte förr så till nästa höst.

Arrangemanget genomfördes med hjälp av ABF i Sorsele

Back to content